sjön

imorse

bänken är fuktig och kall. när jag trycker ner foten i gräset sipprar brunt sjövatten fram och omringar min sko. 

såhär är kärlek också: tyst och glödande och mörkblå, som en blek höstsjö, som en trött mussla.

jag vill springa rakt ner i sjön, göra oväsen, kasta sten, stänka vatten

men

jag kanske förstör något, det blir fel, jag går för långt, fiskarna avskyr mig, musslan öppnas inte trots mina rop

så

sjön ligger kvar, krusig och tyst och mörkblå nästan grå och glödande. blek och intetsägande.