stridernas blod och larm

världen är så liten i ett hus på en kulle med en vissen skog bredvid
utanför fönstret står min älskade björk och vajar och himlen är blå och blir bara svartare
den tjugotredje december sluter oss inom husets väggar och när allt är inslaget, inlagt och inklätt finns det inget annat att göra än att skriva dikter
jag tänker på tjockt hår och fyrverkerier

alla längtar efter glans över vita skogar

jaha

jag har ätit sushi tre gånger på en vecka
klockan är kvart i elva samma dag som jag fick jullov, vilket känns som en helt annan dag
tiden är en sak trop grand för oss att förstå
imorgon ska jag virvla runt bland alla hetsiga människor som försöker köpa saker av kärlek menat och slå in dem i omslagspapper med fina älskvärda mönster på
virvla runt bland dem
och bara slås
av deras
jäkt

som ett slag i ansiktet

ja

musik omringar mig

den har sjunkit djupt in och sitter som en nål genom mitten av hjärtat

du är bara en glittrig röst, jag bara en famn att sjunga för

ögonen är som guldbitar när de möts under de så briljanta harmonierna
inom mig ser jag människor gråta av en ton som upplöser hela rymden
alltings meningslöshet uppenbarar sig
hela världen lägger sig på golvet som en karta
är kanske obetydlig synonym till betydande?
det finns inget svar annat än ett likgiltigt
varför skulle något vara av vikt?
jo musik