utdrag klockan 03.05:
den här tiden på dygnet är alla känslor som ett oupplöst sus-ackord
hela livet är som en tenor som sjunger svagt och lätt med smärtande vibrato
var är dagen?
var är natten?
jag måste få dokumentera detta, hur svårt allt blir, eller lätt
när man väljer att fullständigt översköljas av sitt svettiga och iskalla innandöme
jag gör det inte nu
jag är för trött
jag är för full av gråtande cymbaler
jag är inte ens trött! jag är blank
vad att känna inför mollackord; vad att tro om sig själv när det är dem man åtrår allra mest?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar