snudd

trettionde november

jag är ovetandes om allting

krig & fred

målar med vattenfärg
imorgon fyller jag år
vad skulle hända om jag spillde ut det svartfärgade vattnet över min vita heltäckningsmatta?

novemberkaos

mitt rum är instängt som ett hotellrum men på fönstrens sidor sitter flockar av nätvingar så jag vågar inte öppna och vädra
allt är så TRÅKIGT idag LIVET ÄR ABSURT
det är alltid det gamla vanliga vad man måste göra och vad man inte borde göra
men att inte böra hindrar en aldrig
istället kommer lite iakttagelser från hemmet, några saker som är fina

?

jag har svårt att föreställa mig alla stora namn som har vandrat på jorden
det är liksom för abstrakt, för overkligt
befann sig verkligen Julius Caesar i Europa för två tusen år sen?
om han verkligen fanns: vem var han, och alla andra? han måste också ha fått sårskorpor på knäna när han var liten och längtat efter sin mamma, han måste ha varit känslosam trots allt!
vår tid tycks bara vara den mest centrala någonsin eftersom allt glöder: elverk, datorskärmar, känslor, glödlampor, bilar och ögon
det är absurt, alla dessa händelser gör människan stum
när världshistorien läggs framför våra ögon går bara blixtar genom kroppen: vad är då en minut?

tidigt i november

jag ser folk och hur de rör sig
de dokumenteras hela tiden av andra människor
fastnar på kort eller syns i en film eller bara klistras fast på någons näthinna
och sen lossnar de så småningom
minneskortet ramlar ner i en svart tjärn och sen är det nästan försent att ens leta efter det
ingen vill doppa huvudet i det iskalla novembervattnet och gräva i gyttjan
förresten har det säkert redan sjunkit till någon slags botten
botten på den bottenlösa tjärnen