29/2

känns helt fantastiskt att det är den tjugonionde februari
som om tiden gett efter

plötsligt vill jag ha och sen vill jag inte

tre gånger i rad
tredje pianokonserten i mitt mörka rum
jag drömmer om vindsvåningen jag ser genom mitt runda fönster
om nån som ser mig om lördagsmornarna när solen gör en strålkastare över mitt sömnbleka ansikte

det var väl en fin dikt

genomgångstext

av någon anledning är det lätt att skriva på färden

jag vet inte vad jag tänker men jag tänker mycket på

det jag ska göra och det jag har gjort

inte så mycket på vad jag vill

det är lika abstrakt som all ändlös natur som far förbi mig, eller som jag själv far förbi

men också konkret i allra högsta grad

längtar hem och sen längtar jag tillbaka

februari är en genomgångston