2. påverkas av omgivning
3. dist mustik
4. kroppsmålning
5. tjock TV
6. fotografera dans
8. cirkel
9. djurhuven
10. blommor (kontrast)
11. vattengolv
12. fotorum
måndag 22 september 2014
onsdag 17 september 2014
tobak mot trumhinnan
solen bränner min halva nacke
någon gör ingenting och ingen gör någonting
en tavla av dalì hänger på den kräkfärgade äckelväggen
det surrealistiska gör allting surrealistiskt 2.0
vad gör vi ens här?
ska vi lära oss någonting?
varför ger vi inte bara efter för våra instinkter och rusar härifrån och dyker ner i närmsta sjö och lägger oss på botten och dör?
vår vilja är borta och totalt ickeexisterande eftersom oaktiviteter som dessa lägger ett damm över allt i oss
jag är försvunnen och åter funnen men på fel sätt
kan inte nån skriva nåt
någon gör ingenting och ingen gör någonting
en tavla av dalì hänger på den kräkfärgade äckelväggen
det surrealistiska gör allting surrealistiskt 2.0
vad gör vi ens här?
ska vi lära oss någonting?
varför ger vi inte bara efter för våra instinkter och rusar härifrån och dyker ner i närmsta sjö och lägger oss på botten och dör?
vår vilja är borta och totalt ickeexisterande eftersom oaktiviteter som dessa lägger ett damm över allt i oss
jag är försvunnen och åter funnen men på fel sätt
kan inte nån skriva nåt
onsdag 10 september 2014
kläng
just nu är mina björkar som finast
helt lena och spräckliga i vitt svart grönt och gult
mitt emellan sommarens tyngande sörja och höstens glasklara tomhet
denna höstens ödsliga tomhetskänsla är det bästa jag vet
blöt mark och förlorade våta löv och fint regn
i regn och genomskinlig meningslöshet dallrar utsikter
det svävar liksom positivitet
som när man tittar ut och inte kan urskilja annat än att luften tycks skälva
det är som liv i luften fast det bara är regn
väder är fruktansvärt opoetiskt och obarmhärtigt sakligt
helt lena och spräckliga i vitt svart grönt och gult
mitt emellan sommarens tyngande sörja och höstens glasklara tomhet
denna höstens ödsliga tomhetskänsla är det bästa jag vet
blöt mark och förlorade våta löv och fint regn
i regn och genomskinlig meningslöshet dallrar utsikter
det svävar liksom positivitet
som när man tittar ut och inte kan urskilja annat än att luften tycks skälva
det är som liv i luften fast det bara är regn
väder är fruktansvärt opoetiskt och obarmhärtigt sakligt
fredag 5 september 2014
hon är svår att analysera för dagens feministiska litteraturforskare
det var jag
om sjuttio år sitter de där och mumlar och viskar att ja, hon var en tydlig avvikare från de andra på den tiden, hon gjorde saker som man inte riktigt hade kunnat föreställa sig tidigare, ja, hon var helt enkelt före sin tid
tvn hänger där som en svart glaskula som man skulle kunna spela bort på ett kick, på en stökig rast i fyran
på samma sätt overkliga glittrar flygeln som en kolsvart sten som ligger och glänser under vattenytan, bara några centimeter ner
så jag böjer mig ner och doppar höger hand i det höstkalla sjövattnet och tar upp den
men plötsligt
är det bara
en
sten
musiken skimrar orörd kvar, bara några centimeter ner
om sjuttio år sitter de där och mumlar och viskar att ja, hon var en tydlig avvikare från de andra på den tiden, hon gjorde saker som man inte riktigt hade kunnat föreställa sig tidigare, ja, hon var helt enkelt före sin tid
tvn hänger där som en svart glaskula som man skulle kunna spela bort på ett kick, på en stökig rast i fyran
på samma sätt overkliga glittrar flygeln som en kolsvart sten som ligger och glänser under vattenytan, bara några centimeter ner
så jag böjer mig ner och doppar höger hand i det höstkalla sjövattnet och tar upp den
men plötsligt
är det bara
en
sten
musiken skimrar orörd kvar, bara några centimeter ner
onsdag 3 september 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)