läsaläsaläsa

känns absurt att det är sommarlov, har just nu två månader som bara ligger och dryper av möjligheter men jag är faktiskt sugen på det här.
längtar efter gotland och bad och böcker, regniga filmdagar och kompishäng, är faktiskt sugen på övning, springrundor, sugen på stockholm redan på torsdag, god mat och skogenstrandenstaden

sommarlovet hittills (två dagar av sjuttio lol): tittat i gamla album, badat, bläddrat i diktböcker och varit på Gripsholms slott som svämmar över av målningar på kungligheter

11-12-13 juni

1. vasaparkschill 2. barnboksutställning på konstmuseet 3. lånad studentmössa (åhåhhvillocksåomygodhehehelol) på utsparksfesten 4. lyckad utspark 5. blev ansiktsmålad 6. nya skor yeah

trots allt det liv jag kämpar för och ber om är detta ändå vad jag innerst ville

sommarlov om fem dagar, vad ska jag göra helasommaren!?!?!? är redan uttråkad

läsa Den store Gatsby och kittlas av den dunkla stämningen kanske

att läsa romantik är att luta sig bakåt och bara absorbera ord men det här har något svart i sig och är väldigt psykologisk trots det glittriga newyorklivet. lol 

här är parkhäng i onsdags med snygga studenter som snart slutar :((( och kubbspel och poolhäng med Vibe igår

sluta störa nu

är här i ett desperat försök till plugg dricker något extremt kaloririkt tänker på alla människor jag tycker om börjar klockan TRE imorgon har knappt något mer än historiaprovet att göra och det känns så jävla skönt och hela min kropp ryser i välbehag eftersom jag hade den sista samhällslektionen idag, ever, pluggar till det sista historiaprovet, ever, och även om det är två år kvar känns det som att det redan börjar ta slut herregud jagmåsteövajagmåstegöraalltingbra eller måste jag verkligen det?

kärleksdagar

dessa dagar bjöd på varmt väder, love och fina bilder, kolmårdshäng, jam i stan, pizzakalas och allt vad det innebär med goa flickor samt konsert med kvartetten, THE SUMMER IS ON ITS WAY!
bilder (översta från Ebba) från sköna stunder!!!!!!!!!!!

natten mellan maj och juni

Sitter och lyssnar på tjat. Är i samma mood som jag jämt var i åttan. Ser allting utifrån, ser hur löjligt människor beter sig. Ser hur maten ångar, hur människorna svettas, hur solen obekymrat faller och hur flyktig världen är. Skratten pyser ansträngt. Jag tänker på alla människor som skulle förstå och sen tänker jag på alla människor som aningslöst skrattar vidare.

280513

denna soliga tisdag har inte inneburit mycket vilket känns skönt
har köpt en nice grå skatekjol, matchar fedt till min nya vita piké + vans + SOMMAR + LIVET

senaste dagarna: blommiga syrener, new pair of earrings lol, sommarstund tillsammans med the White Tiger som jag hetsläser pågrund av bokredovisning tomorrow 8.10 a.m, flöjtkvartettspel (< 3), och så Tengo och Aomame som jag tillsist tagit avsked från efter ca 1300 mastiga men ack så storslagna sidor.

ostadigt väder

VILL GÖRA NÅT KUL
kollar på kulturnyheterna, en ungrare talade precis om att han ville bli skådespelare för att förändra världen
är lite uttråkad dessa dar
sommarlovet är äckligt nära och det känns ju skönt i för sig men det är bara tråkigt väder och skogen hänger tung runt huset och mattheten dryper längs väggarna
tycker att tapeterna lever

ostadigt väder

syrenerna har blivit fina

kafétalk

sitter och pluggar/iakttar på kafé, känner mig nöjd med mattenationella och har lust att gråta
fridfullt
framför mig sitter två yngre tjejer och skvallrar om folk som är kära i varandra
det är lätt att skriva här
människormänniskormänniskor
kan inte någon bara kommentera något kryptiskt så att stämningen blir lite absurd och egendomlig
jag känner mig så vanlig just nu

varför kommer allt i vågor?

bör plugga matte menjagvetintehurmangörnågotlängre och jag gör repetitionsuppgifter sida upp och sida ner på rutigt papper men mitt matematiska sinne blir inte tillfredsställt, jag fattar helt enkelt inte
jag skulle ju kötta det här provet och tycka det var aslätt men NEJ det verkar inte så
träden står och stirrar på mig och andas tungt

jazz

var på en jazzkonsert som spårade ur, idag, nyss, och jag är upprymd av RYMD, jag menar det var verkligen det spaceigaste någonsin och jag är så sjukt glad för att såna människor finns och älskar musik
imorgon tänker jag dokumentera varje timme med en bild, kommer bli jävligtspännande, jag älskar mina mobilbilder för dom säger liksom allt
hursomhelst
den här dagen slutade i kaoz på kulturhuset
är glad att jag gick dit
ohmy

sitter i den turkosa soffan och är sjuk, betraktar saker och ringer samtal

går på spårvagnsspåret, går på skördegatan
alla hus står som giganter och jag måste stanna och känna deras djupa rötter dunka under mina fötter

går förbi drivhusvägen, går förbi studsmattor, går förbi välkommenhem-skyltar, går förbi utemöbler, går förbi rosengången utan rosor

snart mitt i röster, mitt i harmonin, snart mitt i deras skratt, snart mitt i leenden
jag stirrar ner i svart kaffe och det grönvita lokalljuset, den bleka ostmackan, deras fingrande på kopparna gör det harmoniskt

gotland

(klicka på bilderna)

bland tusen finns knappt en som kärlek rätt förstår

drar mig tillbaka till Gotland
blåsippor och vitsippor, hav, utflykter med god matsäck och läsning och matteplugg som känns skönt
vinden blåser åt rätt håll! märkligt att alla blir uppenbart gladare med sköna maj och sol och även om det regnar några dagar har människorna fått sin dos

kärlek

här är iallafall vår soliga sommarskog som mumlar och andas ut vinter och krämpor
it's fabulous
jag älskar skogen
faktiskt sant
à bientôt

la gente esta muy loca

tjugonionde april redan???
längtar efter vår och gotland (nästatorsdag!) och efter min kreativitet
på mitt skrivbord ligger typ noter typ böcker typ papper
men, idag behöver jag inte göra någonting
jag kan ligga här nu i en timme och läsa Paulo Coelho som gräver ner sig själv i kärleken och drunknar i romanser och romantik och brer på tjocka lager med smör över sina ord

lyssnar på världens bästa pianist som verkar jävligt hipster, kolla vad djup och svår han är:

ja vi har franska och det spårar

i ett tomt klassrum halv nio på kvällen verkar världen så stillsam
det liknar ingenting
jag satt vid katedern och bläddrade, stirrade på namnen, kändes så himla ensamt
verkar jag vara osäker? det är jag inte

livets teater

det känns som att jag håller på att tränga igenom en spärr som har funnits där innan
jag har en klump i halsen och övar mycket mer än förut
skolan glider ur händerna
en tredjedel av gymnasiet är snart borta
vad har hänt? "det har gått så jävla fort" ja, men och
känner inte för sommarlov
känner inte för skola
läser på vårt gamla klocktorn, jag la upp en bild på en haj och var klok och skrev: "vitt. här är allt vitt. det kanske låter mildare än svart och mörker men det är så bländande."
jag var nog coolare då.
i åttan alltså.

är så jävla svår och cool

måndagskväll
ingenting särskilt
sitter på skolan i ett rum
bakom en dörr sjunger någon genom ett trumpetmunstycke
utanför fönstret är det jävligt grått och regnigt
super
hungrig
har spelat lite
ska åka hem nu
ja

finns det fysiska aktiviteter där en begränsad rörlighet är gynnsam?

tänk på alla som älskar någon annan
det finns inte någon ingen, utan hela tiden en någon
det finns inte något ingenting, utan hela tiden ett någonting
det finns inget slut
om det finns ett slut är det inte slutet
om det fanns en början var det inte början
går det att förstå att det inte går att komma härifrån?

perspektiv på historien

varför inte blogga lite istället för att plugga?
blogga låter inte bra, det låter macho, liksom pretentiöst
mm hej ja jag har en blogg, uppdaterar varje dag!!!
men det gör inget, jag älskar bloggar.
här sitter jag iallafall med böjd rygg på golvet och ler överdrivet:
(XO TILL ER MINA FABULOUS LOVERS)

när klockan är fyra på morgonen vaknar hon av att ett ostämt piano improviserar i hennes huvud

jag önskar att jag skrev mer, skrev jag, men när man skriver så blir det tillgjort och spänt och särskilt när man skriver det såhär så att alla kan se: jag önskar att jag skrev mer, är det något man önskar för någon annan eller önskar man det för sig själv? allt som har med kreativitet att göra blir plötsligt tillgjort och spänt när man visar det för andra, men varför skulle man inte visa det för andra? det blir också fel om man skapar inuti, i sitt rum eller i sig själv; man skapar, men inget skapas.

så

då blir det såhär

jag vill men jag kan inte

jag kan men jag vill inte