fridfullt
framför mig sitter två yngre tjejer och skvallrar om folk som är kära i varandra
det är lätt att skriva här
människormänniskormänniskor
kan inte någon bara kommentera något kryptiskt så att stämningen blir lite absurd och egendomlig
jag känner mig så vanlig just nu
Det är ett visst virrvarr på kafé. Med kaffekoppar och servetter som fladdrar och far utan att riktigt veta var de ska. Somliga är fina andra mindre, tjocka tanter och smala latte-mammor.
SvaraRaderaMostrar och fastrar och ensamma stackare,
som du som jag som oss. Vi. Dem. Vem?
Var detta kryptiskt nog för dig?