alla hus står som giganter och jag måste stanna och känna deras djupa rötter dunka under mina fötter
går förbi drivhusvägen, går förbi studsmattor, går förbi välkommenhem-skyltar, går förbi utemöbler, går förbi rosengången utan rosor
snart mitt i röster, mitt i harmonin, snart mitt i deras skratt, snart mitt i leenden
jag stirrar ner i svart kaffe och det grönvita lokalljuset, den bleka ostmackan, deras fingrande på kopparna gör det harmoniskt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar