280513

denna soliga tisdag har inte inneburit mycket vilket känns skönt
har köpt en nice grå skatekjol, matchar fedt till min nya vita piké + vans + SOMMAR + LIVET

senaste dagarna: blommiga syrener, new pair of earrings lol, sommarstund tillsammans med the White Tiger som jag hetsläser pågrund av bokredovisning tomorrow 8.10 a.m, flöjtkvartettspel (< 3), och så Tengo och Aomame som jag tillsist tagit avsked från efter ca 1300 mastiga men ack så storslagna sidor.

ostadigt väder

VILL GÖRA NÅT KUL
kollar på kulturnyheterna, en ungrare talade precis om att han ville bli skådespelare för att förändra världen
är lite uttråkad dessa dar
sommarlovet är äckligt nära och det känns ju skönt i för sig men det är bara tråkigt väder och skogen hänger tung runt huset och mattheten dryper längs väggarna
tycker att tapeterna lever

ostadigt väder

syrenerna har blivit fina

kafétalk

sitter och pluggar/iakttar på kafé, känner mig nöjd med mattenationella och har lust att gråta
fridfullt
framför mig sitter två yngre tjejer och skvallrar om folk som är kära i varandra
det är lätt att skriva här
människormänniskormänniskor
kan inte någon bara kommentera något kryptiskt så att stämningen blir lite absurd och egendomlig
jag känner mig så vanlig just nu

varför kommer allt i vågor?

bör plugga matte menjagvetintehurmangörnågotlängre och jag gör repetitionsuppgifter sida upp och sida ner på rutigt papper men mitt matematiska sinne blir inte tillfredsställt, jag fattar helt enkelt inte
jag skulle ju kötta det här provet och tycka det var aslätt men NEJ det verkar inte så
träden står och stirrar på mig och andas tungt

jazz

var på en jazzkonsert som spårade ur, idag, nyss, och jag är upprymd av RYMD, jag menar det var verkligen det spaceigaste någonsin och jag är så sjukt glad för att såna människor finns och älskar musik
imorgon tänker jag dokumentera varje timme med en bild, kommer bli jävligtspännande, jag älskar mina mobilbilder för dom säger liksom allt
hursomhelst
den här dagen slutade i kaoz på kulturhuset
är glad att jag gick dit
ohmy

sitter i den turkosa soffan och är sjuk, betraktar saker och ringer samtal

går på spårvagnsspåret, går på skördegatan
alla hus står som giganter och jag måste stanna och känna deras djupa rötter dunka under mina fötter

går förbi drivhusvägen, går förbi studsmattor, går förbi välkommenhem-skyltar, går förbi utemöbler, går förbi rosengången utan rosor

snart mitt i röster, mitt i harmonin, snart mitt i deras skratt, snart mitt i leenden
jag stirrar ner i svart kaffe och det grönvita lokalljuset, den bleka ostmackan, deras fingrande på kopparna gör det harmoniskt

gotland

(klicka på bilderna)

bland tusen finns knappt en som kärlek rätt förstår

drar mig tillbaka till Gotland
blåsippor och vitsippor, hav, utflykter med god matsäck och läsning och matteplugg som känns skönt
vinden blåser åt rätt håll! märkligt att alla blir uppenbart gladare med sköna maj och sol och även om det regnar några dagar har människorna fått sin dos

kärlek

här är iallafall vår soliga sommarskog som mumlar och andas ut vinter och krämpor
it's fabulous
jag älskar skogen
faktiskt sant
à bientôt

la gente esta muy loca

tjugonionde april redan???
längtar efter vår och gotland (nästatorsdag!) och efter min kreativitet
på mitt skrivbord ligger typ noter typ böcker typ papper
men, idag behöver jag inte göra någonting
jag kan ligga här nu i en timme och läsa Paulo Coelho som gräver ner sig själv i kärleken och drunknar i romanser och romantik och brer på tjocka lager med smör över sina ord

lyssnar på världens bästa pianist som verkar jävligt hipster, kolla vad djup och svår han är:

ja vi har franska och det spårar

i ett tomt klassrum halv nio på kvällen verkar världen så stillsam
det liknar ingenting
jag satt vid katedern och bläddrade, stirrade på namnen, kändes så himla ensamt
verkar jag vara osäker? det är jag inte

livets teater

det känns som att jag håller på att tränga igenom en spärr som har funnits där innan
jag har en klump i halsen och övar mycket mer än förut
skolan glider ur händerna
en tredjedel av gymnasiet är snart borta
vad har hänt? "det har gått så jävla fort" ja, men och
känner inte för sommarlov
känner inte för skola
läser på vårt gamla klocktorn, jag la upp en bild på en haj och var klok och skrev: "vitt. här är allt vitt. det kanske låter mildare än svart och mörker men det är så bländande."
jag var nog coolare då.
i åttan alltså.

är så jävla svår och cool

måndagskväll
ingenting särskilt
sitter på skolan i ett rum
bakom en dörr sjunger någon genom ett trumpetmunstycke
utanför fönstret är det jävligt grått och regnigt
super
hungrig
har spelat lite
ska åka hem nu
ja

finns det fysiska aktiviteter där en begränsad rörlighet är gynnsam?

tänk på alla som älskar någon annan
det finns inte någon ingen, utan hela tiden en någon
det finns inte något ingenting, utan hela tiden ett någonting
det finns inget slut
om det finns ett slut är det inte slutet
om det fanns en början var det inte början
går det att förstå att det inte går att komma härifrån?

perspektiv på historien

varför inte blogga lite istället för att plugga?
blogga låter inte bra, det låter macho, liksom pretentiöst
mm hej ja jag har en blogg, uppdaterar varje dag!!!
men det gör inget, jag älskar bloggar.
här sitter jag iallafall med böjd rygg på golvet och ler överdrivet:
(XO TILL ER MINA FABULOUS LOVERS)

när klockan är fyra på morgonen vaknar hon av att ett ostämt piano improviserar i hennes huvud

jag önskar att jag skrev mer, skrev jag, men när man skriver så blir det tillgjort och spänt och särskilt när man skriver det såhär så att alla kan se: jag önskar att jag skrev mer, är det något man önskar för någon annan eller önskar man det för sig själv? allt som har med kreativitet att göra blir plötsligt tillgjort och spänt när man visar det för andra, men varför skulle man inte visa det för andra? det blir också fel om man skapar inuti, i sitt rum eller i sig själv; man skapar, men inget skapas.

så

då blir det såhär

jag vill men jag kan inte

jag kan men jag vill inte

let'splaysomefunkyshitmothafukkahs

känner mig loj och torsdagstrött bara

torsdagar är precis så: det ena eller det andra

idag känns det som att solen skriker

skulle vilja göra något spännande

det här är för tråkigt

JA DET ÄR SNART PÅSKLOV

det här söndagstjatet droppar ner på marken och ligger där och drunknar i sig själv
skönt
idag ska jag bara c h i l l a, överskattad grej att göra, det är inte så jävla kul att bara chilla, vad man nu gör, men det är ju
skönt
först lite älsklig djup romantik i form av: (ja läs den)

la fille aux cheveux de lin

det är kallt, en klocka som har tickat i flera veckor tickar fortfarande, bänken är kall, hör pianospel, hör skratt sen instruktioner, nytt pianospel, klockan är 12.09 en av alla tisdagar och då är jag alltid ensam, har alltid träningsvärk, har alltid smutsigt hår då, är alltid kall, men sen går det över

vet inte

varför

on fera l'amour

hon gråter
nästan
blir rörd
av sången
hon är på riktigt men på låtsas
hon vill så gärna
men lyckas
nästan
inte
hon gråter av olycklig kärlek
hon gråter i sin bil
hon gråter och hennes tårar finns inte
hon är på riktigt men på låtsas
comme d'habitude

les revenants

läser till samhällsekonomiprov
mitt rum är kallt av lördagsstämning
lördagar har en särskilt atmosfär
ljummet med söt smak, blött hår, torra händer
sol och lördagstv som inte är något särskilt
rester till lunch
vita väggar som stirrar och andas ut kvav fredag

här är den franska serien Gengångare som jag frenetiskt kollar på eftersom den går ut på svtplay idag 23:59
den är très bon:

maten

Spårvagnarna är som robotlarver som tränger sig igenom staden, eller äpplet. I deras magar kvävs den vinterklädda maten, människorna, medan larverna okänsligt kravlar vidare.

vi äter kärlek

vad är fel med att låta språket rinna ur munnen, låta det fräsa på pappret, låta det blöta ner pappret, låta det slå pappret med kraften som finns
i
ord

jag är tom

I know you know but I'll sing it again, I love you babe and nothing will take me away

Hans fickor var proppade med musik i skimrande guld

hennes blick sköljde över honom igen

han stannade, drypande av längtan

tråkdag

Jag undrar om våra datorer gör oss fria eller instängda.

fransk

hon blir äldre för varje lektion
ser lite ut som en bevakande fågel
lite sprättig är hon
trevande
hon är blå
hon försöker matcha
hennes hår är flygigt som en dunig fågel

hon är så himla flygig som en fågel
trött men pigg
flygig utan vingar

hennes matchning är exakt och hon sover antagligen med ögonbindel för att få sin skönhetssömn
blir äldre ändå
och dricker kaffe
hon dricker kaffe
hela
tiden

hon känner sig instängd men fri

fel håll

idag har jag: vaknat vid tio trots att jag ville vakna vid halv nio, men jag vaknade inte då, åt en macka och juice, var på badhuset (!!!), åt fisksoppa, chillade med lite matte och andragradsekvationer, köpte en 2013-kalender + pennfodral, åt på tacobar, lol, och nu, vet jag inte.

okej jullovsdag

här är vår skog:

really very small

Jag undrar ibland varför jag skriver när jag bara kan tänka, varför låta andra läsa? Veta?
Varför låter du dina sånger spelas, dina texter läsas, dina dagar granskas, din röst höras?
Det är är oviktiga frågor, eftersom svaret är så självklart.
Men varför vet ingen svaret?
Jag vet inte svaret.
Ändå är det självklart, att offentliggöra allting.
Varför?

ditt sjuka flow som jag vill ha

Imorgon är det termins, spela, spela, spela. Om fyra veckor = julafton. Veckorna går så snabbt! och så långsamt.
Din blick tränger genom hela mig, allt känns osammanhängande och abrubt, känns som om det snart tar slut, alla terminer, alla blickar, alla dagar.

vecka 47

Malarna trängs utanför fönstret och ber om att få komma in, de suktar efter ljuset, slickar i sig så mycket ljus och värme som går att få från glasrutan. De sitter och väntar på att fönstret ska öppnas, på att flygplanet ska lyfta och flyga dem till en het, exotisk plats där de kan älska sig varma.