att göra det här

det bästa som gör livet värt att leva är när man plötsligt ser det vackra i det enklaste
eller när man slås av mäktiga ackord eller glittrande ljus eller blänket i ögon
eller när någonting uppfyller en så till den grad att det bär upp en hela dagen och man går på någon slags konstgjord is
torsdagar håller hela kroppen innesluten i en sömnig dimma, men när jag sitter framför de tunna, glimmande skorna och rysk passion klår hela mig, erkänner jag för mig själv att det inte finns några gränser
och det är skönt att få den insikten ibland, även om den tycks smälta bort över en natt

den obetydliga dagen tjugotredje februari

idag har jag inget kul att komma med över huvud taget
inga märkliga livsåskådningar eller absurda företeelser att skriva lite torrt om
hänvisar till min ascoola tumblr allt är upplyst för
jag vill bara ligga på en strand och SMÄLTA
och strunta i det mesta inklusive den här tradiga bloggen!!!!!!

alltarupplyst på tumblr

imorse när jag vaknade slog jag upp ögonen och viskade "dagarna bara går och går"

det finns inget att göra åt det.

den här vecka 7-deppen är endast tillfällig

fragment

det här är ett utkast från den nionde juni ur den store Gatsby:

"Spåret svängde och tåget körde nu bort från solen, som på sin väg ner tycktes lägga en välsignelse över den försvinnande staden där hon en gång hade andats. Han sträckte förtvivlat ut sin hand som för att fånga ett litet stycke luft, spara ett fragment av den plats som tack vare henne hade varit underbar i hans ögon. Men nu försvann den alltför snabbt framför hans tårade ögon, och han visste att han redan hade förlorat just det stycket, den friskaste och bästa luften, för all framtid."

vad lider du av?

livet är så ångestfyllt ena sekunden och helt perfekt den andra
man går mellan olika världar, mellan människor som aldrig varit i närheten av varandra
det är ångestfyllt
lider du av ångest?
jag går in genom en dörr och ser mig själv i spegeln och känner mig trött och sen går jag ut genom samma dörr och hälsar på dig och dig och dig som att vadfan livet är inte så uselt
och alla håller uppe samma fasad
och alla vill bara ta sig ur nätet
för vi är valar som är insnärjda i sushisjögräs och här nerifrån kan man se ytan men bara lite för allt skräp som flyter där skymmer solen

->

fast kärleksdikter längtar man alltid efter

ångrar att jag skrev nåt så löjligt

ja

hej idag gör jag ett normalt tråkigt inlägg
men det är det enda alternativet när man är lagom glad, lagom uttråkad
right in this moment så längtar jag så mycket, så himla mycket efter våren, fladdriga kläder, varm sol i ansiktet och kärleksdikter
vintern är så mycket måsten
jag tänker bara på geometri, schubert (vilket i för sig är en trevlig tanke) och elefanter som går upp i rök
ikväll åt vi supermat med färskt bröd och bönsallad

für zwei vierstimmige Chöre

ja vad gör jag, jag slösar bort pluggtid till att lyssna på tysk vidrig disco
super gut
så går det genom alla år, tid förstörs tid uppfinns tid återfinns
runt fönstret lyser varma ljus
jag har ingen talan, jag har ingenting att säga - har jag tappat min intelligens i marken? så känns det.
som en frusen bortglömd vante ligger den i en isig snödriva och väntar på att bli hittad, rengjord och använd igen. jag söker den!!! jag saknar den!!!
man letar sig igenom livet. man söker i böcker, fotoalbum, på google, i andras ögon och ansikten och i deras känslor. vad man söker är ännu okänt.
vad vill man ha av en människa när man ser henne i ögonen?

agnus dei

så blev det vinter
jag stirrar rakt ut genom fönstret, på en stilla bild, det är surrealistiskt
agnus dei
akvarell som ser ut som en befruktning, rosa och köttigt
där ligger matteboken uppslagen helt blank och tillsynes trött
logik och abstraktion möter varandra på mitt skrivbord medan en svag röst sjunger agnus dei i mitt öra
ingen blir någonsin klok på någonting

sömnen

Lucile Desmoulins meurt habillée en blanc comme au jour de son mariage.

ny smak

jag är på en otroligt försenad buss, läser en samling fantastiska noveller av Murakami och tänker på hur en dag vore om man bara gjorde saker man aldrig gjort förut

en märklig sak: odjur och oljud

vem valde D respektive L?

first shot of the year

hej
det är första januari, omg shit omg shit
en sak som är bra: the life pepp är på g! allt, faktiskt allt, känns kul just nu
förutom att det är mörkt klockan fyra
kvällarna har varit festliga som aldrig förr och kvällarna blir festliga som aldrig förr
här är några lolish pics
hejdå

stridernas blod och larm

världen är så liten i ett hus på en kulle med en vissen skog bredvid
utanför fönstret står min älskade björk och vajar och himlen är blå och blir bara svartare
den tjugotredje december sluter oss inom husets väggar och när allt är inslaget, inlagt och inklätt finns det inget annat att göra än att skriva dikter
jag tänker på tjockt hår och fyrverkerier

alla längtar efter glans över vita skogar

jaha

jag har ätit sushi tre gånger på en vecka
klockan är kvart i elva samma dag som jag fick jullov, vilket känns som en helt annan dag
tiden är en sak trop grand för oss att förstå
imorgon ska jag virvla runt bland alla hetsiga människor som försöker köpa saker av kärlek menat och slå in dem i omslagspapper med fina älskvärda mönster på
virvla runt bland dem
och bara slås
av deras
jäkt

som ett slag i ansiktet

ja

musik omringar mig

den har sjunkit djupt in och sitter som en nål genom mitten av hjärtat

du är bara en glittrig röst, jag bara en famn att sjunga för

ögonen är som guldbitar när de möts under de så briljanta harmonierna
inom mig ser jag människor gråta av en ton som upplöser hela rymden
alltings meningslöshet uppenbarar sig
hela världen lägger sig på golvet som en karta
är kanske obetydlig synonym till betydande?
det finns inget svar annat än ett likgiltigt
varför skulle något vara av vikt?
jo musik

snudd

trettionde november

jag är ovetandes om allting

krig & fred

målar med vattenfärg
imorgon fyller jag år
vad skulle hända om jag spillde ut det svartfärgade vattnet över min vita heltäckningsmatta?

novemberkaos

mitt rum är instängt som ett hotellrum men på fönstrens sidor sitter flockar av nätvingar så jag vågar inte öppna och vädra
allt är så TRÅKIGT idag LIVET ÄR ABSURT
det är alltid det gamla vanliga vad man måste göra och vad man inte borde göra
men att inte böra hindrar en aldrig
istället kommer lite iakttagelser från hemmet, några saker som är fina

?

jag har svårt att föreställa mig alla stora namn som har vandrat på jorden
det är liksom för abstrakt, för overkligt
befann sig verkligen Julius Caesar i Europa för två tusen år sen?
om han verkligen fanns: vem var han, och alla andra? han måste också ha fått sårskorpor på knäna när han var liten och längtat efter sin mamma, han måste ha varit känslosam trots allt!
vår tid tycks bara vara den mest centrala någonsin eftersom allt glöder: elverk, datorskärmar, känslor, glödlampor, bilar och ögon
det är absurt, alla dessa händelser gör människan stum
när världshistorien läggs framför våra ögon går bara blixtar genom kroppen: vad är då en minut?