världen är så liten i ett hus på en kulle med en vissen skog bredvid
utanför fönstret står min älskade björk och vajar och himlen är blå och blir bara svartare
den tjugotredje december sluter oss inom husets väggar och när allt är inslaget, inlagt och inklätt finns det inget annat att göra än att skriva dikter
jag tänker på tjockt hår och fyrverkerier
alla längtar efter glans över vita skogar



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar