lördagsmusik

idag känns som en blöt vårdag i slutet av mars
en typisk blek lördag
imorgon går tåget 10.36
dagarna går så fort att jag inte hinner reflektera över någonting alls någonsin
kyrkogården och kyrkan kändes som ett givet val av plats för att tillbringa en timme av lördagen för att lossa på lördagskval
människor djupt nersjunkna i orgelkadenser
jag med min tolv månader i skugga

samlat från idag

(du) äter lunch som vanligt men den här gången enbart för att få tömma (dina) tårar och din röst i en annan människas medlidande, som om det var en burk med lock att sen bara kasta över bron över räcket utan att iaktta hur det svarta strömmande vattnets vita armar leder ner alla tårar och ord till botten

(du) dricker ur glaset med vatten och personen mitt emot (dig) ser bort för hen klarar inte att se de fuktiga läpparna nudda glaset sådär tafatt

så är det alltid

personalen på netto luktar svett och chokladkakorna ligger och surnar, de till och med ser sura ut, de är trötta på att vara choklad för vad kan vara mer ointressant och oinspirerande än choklad

hur kommer sig sammanträffanden? 

äcklet

SISTALEDIGADAGEN jag orkar inte
dagarna går för snabbt och det känns sällan som om något har fastnat. jag gillar när minnen häftar sig fast i kroppen men oftast blir det inte så.
de roliga ögonblicken som man vill ska hålla i går en förbi utan att man tänker på det, just då. sen försvinner en detalj i taget och sipprar bort och varje gång man minns noterar man de försvunna detaljerna. man ser hålet där de skulle ha suttit
här är bilder dock som pekar på småsakerna: hon som satt på vetekatten och pluggade matte, utsikten över tegnérlunden, de röda draperierna på fasching, basistens lockiga hår och de spotlightade bokstäverna

hotell

det är varmt som en kall sommardag i skogen idag (klickapåbilderna) och
vi har långhelg, fem lediga dagar och
fem lediga nätter. imorgon ska jag åka till stockholm göra roliga saker och
på tisdag är jag kvar och gör ännu mer roligt och
sen är en nästan ledig onsdag, sen torsdag, fredag och
helg igen

veckorna rasar nerför blöta gröna skidbackar
höstlovet ligger som en hägring och frestar men 41 42 43 blir inte farliga
alls
inte alls!

höstklimax

det gör inte så mycket att frysa om händerna eller att ha halsduk hela dagen eller att behöva ha sockor hemma för att golven är så kalla eller att trycka sig mot elementet på mornarna vid frukosten
det enda som svider är tanken på sex likadana ytterligare månader
den första oktober är det bra iallafall, särskilt när det flyter på och man köper fina kläder och läser bra böcker och dricker mycket varmt kaffe och te

jagorkarintejagorkarintejagorkarinte

klockan tio en kväll / måndagskväll efter tusen toner och ord / spåren försvinner bakom oss / så bleknar glansen av / där är de och vrider på sig och stirrar ut / in i höstens mörka ögon / deras ansikten speglas i glasrutan

jag älskar att / när jag sitter där / se in i deras eleganta hem / se dem där de rör sig - rör varandra - i strumplästen på parketten / jag älskar att se deras känslor i ett svep: allt på en gång

nu jagar stormen mig och spottar mig på ryggen, jagorkarintejagorkarintejagorkarinte

jag vill bara sova i luften med rådjur på min kudde

den allvarsamma leken

söndag

kära söndag!

regn regn regn som vräker ner när man vaknar, lång frukost med nybakta morotsscones och sylt och kaffe och sen läsning bland rena lakan i halvdunkelt rum

jag brukar avsky söndagar men inte idag

nu ska jag skriva uppsats och se ut genom fönstret

sextonde september

hösthösthöst: här ligger jag på min säng i mitt ovanligt stökiga rum och fönstret är öppet och jag fryser om fötterna, det är kallt, det är skönt.
igår såg vi monica z, den var briljant, hon var perfekt! musiken var perfekt! och efteråt stod jag på gatan och det regnade och det var svalt och efter den filmen kunde det vädret inte varit mer passande.
dagen efter lämpar sig detta ypperligt: svenskagrammatikplugg, övning, körsång, tumblr-ing, Hjalmar Söderbergläsning och jazz
vilket liv jag lever

att sitta där framför hennes pustande och klagande gestalt var som att se rakt ut i rymden

dessa veckor lever jag i känslan av att egentligen inte ha så mycket att göra men det blir aldrig tråkigt för varje dag finns något att göra, något måste, något roligt
allt är jävligt lyxigt, och alla är fina och trevliga, och det är inte min förtjänst att livet är sjukt soft utan deras.
till exempel: mamma bjöd på lunch idag.
värt som fasen!!!

september

utanför mitt fönster står björkarna och tallarna som har tittat stint på mig i sju år

de står där och längtar efter att hösten ska sluka dem
de längtar så hårt efter ett annat liv, ett tidlöst liv, deras längtan river tag i rötterna och sliter i deras hår
min längtan river tag i mina armar och sliter mig i håret
mitt förhållande till längtan är komplicerat sen åttan och emma gloria som jag läste då och smälte på golvet i mitt rum och jag skrev så jävla mycket dikter, men jag vågade aldrig se någon i ögonen och tala om det

det är först nu jag låter det hända
det är nu livet händer på riktigt
jag fattade aldrig då

alltings början

sitter på biblioteket på kaféer i parker och läser och jag inser att det är så som jag är nu som jag skulle vilja vara: sexton med randig polarn&pyrettröja, en ful jeanskavaj och silverringar i öronen, en sån som jag föraktade när jag var tretton men sån som jag är nu.

en sån som dricker kaffe själv och som köper äcklet av Sartre

jag satt iallafall där på waynes och bredvid mig satt en mamma och en dotter och försökte konversera men det gick inte, det var stelt och jag märkte hur de iakttog mig och utbytte menande blickar och mamman var sådär äckligt desperat och pratade försiktigt om att gå till jysk och köpa lakan, och jag tänkte att det var så sant allt de sa och inte sa, att det är så det blir? stelt, livet blir stelt om man inte anstränger sig

jag anstränger mig

skollife

det jag älskar mest med skolan är alla gymnasieelever som verkligen är gymnasieelever och som har konstiga kläder, tuggar tuggummi på lektionerna och smäller bubblor hårt (jag), planerar resor till paris och london och berlin, iakttar andra, äter lunch i matsalen och klagar, fikar, beundrar andras snygga stilar och hår och läser böcker och är kulturella och är osociala och sociala och dansar vilt så att håret fastnar i munnen

och allt är egentligen bara en längtan till efteråt

fast inte bara för livet är ju rätt bra idag den tjugonionde augusti:

1. läser en superfeministisk fantastisk bok om stockholmslivet på 90-talet när man är sexton

2. när nånting är tråkigt kan man ju bara scrolla på tumblr lite

3. ny övningsvy från annexet (som inte är så dumt)

4. glass idag, äter för mycket glass

allt ser man där man sitter i den tunna spricka som en sommarnatt är, svävande på den sköra hinnan mellan två världar

igår målade jag mönster, åt kräftor, sydde klart dekorationen på kameran (!!!detärsåsnyggt!!!), hade ont i huvudet och läste dikter. bland annat.
läste ut en bok, började på en annan.
livet i augusti! det liksom känns i kroppen
jag har skrivit mycket om det nu och det är tjatigt men jo, anledningen är att augusti inte bara är ett mått på tid utan en månad som väcker allting slumrande inuti, och det är inget poetiskt babbel utan ett faktum!

på pianopallen

10.30: på pianopallen, hon pratar om att våga tänja på musiken, jag ser hennes ögon och tänker hur ögonvitorna liksom är grumligt gröna, som akvarievatten där hennes bärnstensirisar simmar omkring, precis så är det, det har jag aldrig tänkt på, så säger hon kandutadethärifrånraura och det gör jag utan att tänja på musiken
11.30: i skyddsutrymmet/cellen/övningsrummet, jag är tyst men det är ingen annan utan hela källaren brusar av toner
16.30: tystnad, gör värsta mellanmålet, får i mig så mycket fibrer att jag sprängs, undrar vad jag ska göra nu