äcklet

SISTALEDIGADAGEN jag orkar inte
dagarna går för snabbt och det känns sällan som om något har fastnat. jag gillar när minnen häftar sig fast i kroppen men oftast blir det inte så.
de roliga ögonblicken som man vill ska hålla i går en förbi utan att man tänker på det, just då. sen försvinner en detalj i taget och sipprar bort och varje gång man minns noterar man de försvunna detaljerna. man ser hålet där de skulle ha suttit
här är bilder dock som pekar på småsakerna: hon som satt på vetekatten och pluggade matte, utsikten över tegnérlunden, de röda draperierna på fasching, basistens lockiga hår och de spotlightade bokstäverna