när jag ser mig själv gå, när jag iakttar mina skor som trampar framåt på asfalten som blänker av froststjärnor, då slås jag ibland av mig själv, eller det jag tänker på
typ igår tänkte jag att människor längtar så mycket och deras längtan är så stor att den blir liten och onödig att skriva eller tala om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar