torsdag 17 december 2015

nu ska jag spela för det är det enda sättet för mig

sjuttonde december är bara grå: även mitt rum upplyst i gult skälver av stillhet

när jag ser mig själv gå, när jag iakttar mina skor som trampar framåt på asfalten som blänker av froststjärnor, då slås jag ibland av mig själv, eller det jag tänker på 

typ igår tänkte jag att människor längtar så mycket och deras längtan är så stor att den blir liten och onödig att skriva eller tala om


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar