julgransljus, Mendelssohn utan ord som sitter vid flygeln, och över bokhyllan: gotland som skimrar och längtar efter mig. tavlorna hänger både snett och rakt och ur kronorna i taket väller ett dammigt gult sken.
insikt:
tänker jag med ord eller med känslor? är jag gladlynt eller nedstämd? åååaeeehh egentligen passar det mig inte längre att skriva på det här sättet, att tvinga in mig själv i den paradoxala fria skrivstilen och pressa ur ord efter ord som klingar vackert eller vulgärt, nej, det som vore mest effektivt och slagkraftigt vore att skriva torrt och grått och trist med korta ord och mycket mellanrum. det vore en bra kontrast till min egentliga sikt inåt, den som jag inte gärna vill häva ur mig här, den som glöder så förunderligt och spirar och blommar och bara riktar sig åt ett håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar